-
Ordboken till polisens hjälp - eller har någon sett Hr Prawo Jazdy?
Irländska medier rapporterade häromsistens om att Garda, den irländska polisen, lagt ner jakten på den svårfångade trafikdåren Prawo Jazdy.
Hr. Prawo Jazdy hade åkt dit på över femti trafikförseelser - hastighetsöverträdelser, parkeringsböter och annat - under ett par års tid över hela Irland. Han hade dock aldrig betalt några böter eller infunnit sig i rätten.
Med hjälp av en ordbok fann dock en polis råd: "Prawo Jazdy" betyder helt enkelt "Körkort" på polska. (Använd bildsökning för att kika på hur körkort ser ut i Polen.)
Som den irländska tidningen skrev kan man anta att Hr. Prawo Jazdy har uppnått hjältestatus bland Irlands polskättade befolkning. Själv funderar jag på vad som skulle vara mest effektivt om jag skulle byta namn till något annat. "Hr. Diners Club", kanske?
-
Forskningsrobotar
Mänskligt arbete har efter hand övertagits av maskiner och apparater. Motorer har ersatt muskler, fotografering har ersatt tecknande och målande, datorer har ersatt en hel del tankearbete. I förra veckans nummer av Science går man ännu längre. I en artikel med titeln "Distilling Free-Form Natural Laws from experimental data" presenteras en metod varigenom upptäckandet av naturlagar inom fysiken automatiseras, och en annan artikel med titeln "The automation of science" beskrivs hur en robot har uppställt hypoteser inom funktionell genetik och testat dem genom experiment på jästceller.
-
Den plötsliga syrgasökningen i luften
Den 8 april visade Kunskapskanalen ett trevligt program om atmosfären. Bl.a. förklarade man den mycket plötsliga ökningen av atmosfärens syrgashalt för nästan två och en halv miljarder år sedan med att då allt tillgängligt järn oxiderats av det syre som cyanobakteriernas fotosyntes hade frigjort, så att jordytans buffringsförmåga hade överskridits. Svavel är ett annat grundämne som i början var i reducerad form och också måste oxideras innan syrehalten i luften kunde stiga. Men mycket intresse visas nu också för metan, inte minst för att det är en viktig växthusgas, och det är viktigt att förstå de processer som bestämmer dess halt i luften. Metan är också ett ämne som kan förbruka syre som bildas vid fotosyntesen. Enligt en teori som presenterades i tidskriften Nature samtidigt med att TV-programmet sändes, så hänger den plötsliga syrgasökningen ihop med metan på ett intressant sätt. Under jordens tidigare historia bildades stora mängder metan av en sorts mikroorganismer som kallas metanogener. I den metanbildande processen deltar flera nickelhaltiga enzymer, och Kurt Konhauser och medarbetare har kunnat visa att nickel blev allt mindre tillgängligt på jordytan under årmiljonerna före "den stora oxygeneringen". Kanske berodde den snabba uppgången i syrehalten på att metanbildningen avtog på grund av nickelbrist. Det finns flera sajter med mer information, och om du går hit så kan du också gå vidare till relaterade ämnen.
-
Naturvetenskap är din mamma.
Jag lyssnade just på Science Weekly från the Guardian, som bland annat diskuterade frågan varför man ska bry sig om natuvetenskap ("science"). (Lyssna direkt här.)
En man vid namn Alom Shaha har ställt just den frågan till en rad lärare och forskare, och spelat in svaren. De finns att beskåda på whyscience.co.uk.
Vad är ditt svar på frågan? Varför är naturvetenskap viktigt?
-
En biologs perspektiv på kusingifte
I media har det pratats om kusingifte (1). Charles Darwin och Albert Einstein fick barn med sina respektive kusiner. Men måste det vara ett problem? Å ena sidan skyllde Charles Darwin sina barns sjukdom och död på sitt släktskap med sin fru. Å andra sidan blev några av hans barn högt aktade samhällsmedborgare (2). Oavsett hur det går så är kusingifte ett exempel på vad som inom genetiken kallas för inavel. När det skapar problem kallas det inavelsdepression. För att förstå de problem som inavel kan orsaka måste vi fundera på den biologiska sidan av hur barn blir till.
När barn blir till kombineras genkopior från pappans spermie med genkopior i mammans ägg. Det befruktade ägget får två kopior av varje gen, en slags garanti för att allt ska gå bra. Om den ena är skadad så fungerar den andra. Lägg det här med garantin och skadade kopior på minnet. Fast garantin gäller inte fullt och fast vid kusingifte eller annan inavel.
Vad har det här med kusingifte att göra? Jo, du har mer än 20 000 gener i ditt DNA (3). Det finns många varianter av varje gen, så sannolikheten att du ska ha två identiska kopior för en viss gen är generellt sätt ganska liten. Vid inavel så ökar den sannolikheten. En specifik gen är inavlad om båda kopiorna är identiska på grund av ett gemensamt ursprung. Om nära släktingar får barn med varandra så ökar sannolikheten betydligt för att de över 20 000 generna ska ha kopior med just ett gemensamt ursprung. På samma sätt ökar sannolikheten för inavel om en begränsad grupp människor är isolerade under en längre tid. Det är alltså inte bara kusingifte som leder till inavel.
Spelar inavel någon roll? Ja, för inavel ökar risken för inavelsdepression. Idag är 2609 genkopior kända som är kopplade till sjukdom, och ytterligare 1580 där sjukdomen är känd och beter sig som att den kommer från skadade genkopior (4). Många utav de här sjukdomarna är ovanliga och svåra att bota (5). Om två kusiner får barn så kan barnet bli sjukt om båda är bärare av skadade kopior av en viss gen. Att båda är bärare betyder att båda har en skadad och en frisk genkopia. Sannolikheten att deras barn ska få en dubbel uppsättning av de skadade genkopiorna är då 25 procent. Ett sådant barn blir sjukt. Hur allvarligt det är beror på vilken gen som är inblandad.
Rent evolutionärt sett finns det två vägar att gå. En väg för människor, och som majoriteten av alla organismer strävar efter, är att undvika inavel. Det finns också en hård, cynisk väg. Under lång tid av inavel så kan de skadliga genkopiorna försvinna, de dör ut. Det är en väg som geparder (6) delvis vandrar fortfarande och delvis har gått igenom. Ett annat exempel är alla människor som inte har ett sentida afrikanskt ursprung, vi har också gått igenom perioder av inavel (7). Den gruppen har sitt ursprung i den grupp människor som vandrade ut ur Afrika för runt 60 000 år sedan (8). Vi människor kan aldrig bli av med de skadade genkopiorna för alltid. Nya mutationer orsakar hela tiden nya skador. Det är en del av vad det är att vara en biologisk organism. Det är en del av att vara människa.
-
Vetenskapsfilmer
Tidskriften Nature lägger ut filmsnuttar på nätet som behandlar olika vetenskapliga ämnen, och flera av dem är allmänt tillgängliga. Du kan gå in på deras huvudsida här för att välja bland filmerna. Bland det aktuella utbudet kan jag rekommendera Antikythera-mekanismen och Voyager. För att se filmerna måste du ha Flashplayer installerad, och den kan du hämta gratis
här.
Medan jag ändå håller på med godbitar på nätet: Om du inte har fått nog av bloggar när du gått igenom allt som F&F har att erbjuda så kan du ju ta dig en titt på den blogg som tidskriften Science står som värd för. Den kan du komma in på här.
-
Hur har cellandningen uppkommit?
Innan molekylärt syre (O2) genom cyanobakteriers fotosyntes började anhopas i vatten och luft för så där två och en halv miljarder år sedan förekom inte någon syreandning hos någon organism. Det har därför varit ett mysterium att det redan tidigare funnits enzymer av den typ som reducerar O2 till vatten. Molekylärbiologisk analys tyder på att redan den sista urorganism som alla varelser härstammar från hade sådana. Denna enzymtyp representeras i vår kropp av cytokrom c-oxidas. Det är ju väl känt att kolmonoxid (CO) och cyanid (CN-) är giftiga, och det beror på att de binder sig till detta enzym på det ställe där annars O2 skulle fångas in, och förhindrar reaktionen med syre. Men också andra ämnen, som kvävemonoxid (NO) och dikväveoxid (lustgas, N2O) kan bindas till enzymet.
Enligt en ny teori för uppkomsten av denna enzymtyp skulle den ursprungliga funktionen ha varit att bli av med elektroner genom att reducera NO, inte O2. Den tidiga atmosfären på jorden karakteriserades inte bara av frånvaro av O2, utan också av en hög halt av koldioxid. Under sådana förhållanden kan stora mängder kvävemonoxid (NO) uppkomma genom att syreatomer frigörs ur koldioxiden genom åskväder och meteoriter. Fortfarande finns det bakterier som "andas" med NO i stället för O2, och reducerar det till kvävgas, N2.
Vårt cytokrom c-oxidas (O2-reduktas) skulle alltså ha utvecklats ur NO-reduktas.
-
Målinriktad samtalsterapi hjälper vid smärttillstånd
I världspressen har nyligen rapporterats att Rickard Wicksell i sin nyligen på Karolinska institutet framlagda doktorsavhandling visat hur samtalsterapeutiska metoder baserade på kognitiv beteendeterapi hjälper barn och ungdomar med kroniska smärttillstånd att hantera sin situation så att de inte är lika handikappade av smärtan de annars skulle varit.
Kronisk smärta kan givetvis vara ett stort hinder för den lidande att ha ett fullvärdigt vardagsliv. Rickard Wicksell har funnit att målinriktad samtalsterapi ger klienter bestående hjälp - de har istället för att bekämpa själva smärtan fått metoder som hjälper dem undvika låta smärtan styra och begränsa dem i vardagen. Studierna han gjort visar att klienterna långt efter det att samtalsterapin upphört både erfar mindre smärta och bättre livskvalitet.
Den terapiform Rickard Wicksell varit med om att utveckla och studerat kallas för acceptance and commitment therapy (ACT). Den utgår ifrån att hjälpa oss acceptera de negativa tankar vi brottas med som en del av vår vardag och att därigenom hantera dem och sätta dem åt sidan. Att lägga stor mental och kognitiv ansträngning på att försöka förhindra negativa tankar och tankemönster riskerar, enligt ACT-terapins förespråkare, låsning och fixering vid de negativa tankarna.
I ett större samhälleligt perspektiv är det förstås intressant med mekanismer - kognitiva mekanismer i det här fallet - som hjälper en nödlidande acceptera sin situation och själv målinriktat arbeta med att förbättra den, snarare än att förvänta sig kunna få någon annan expert leverera en patenträddning vare sig den är medicinsk eller kirurgisk.
-
Blåbärsögon
Det är väl ingen nyhet att hälsokost- och naturläkemedelsbranschen hör till de områden inom näringslivet som ägnar sig åt ovederhäftig reklam. Ett exempel som jag vill dra fram i ljuset är de blåbärspreparat som påstås vara så nyttiga, speciellt för ögonen och synen. Här kan man läsa att "Lutein är en stark antioxidant som tillhör gruppen bioflavonoider och samlas i gula fläcken i ögats näthinna". I verkligheten hör lutein till ämnesgruppen karotenoider, som är något helt annat än flavonoider. De blå ämnena i blåbären kallas på olika reklamsidor och i annonser omväxlande för antocyaner och antocyanosider. Den korrekta termen är antocyaniner (eller antocyanidiner om man menar själva färgämnesdelen separerad från de sockermolekyler den är förenad med i cellerna). Termen anthocyaonosid förekommer visserligen här och där, men används inte av riktiga kemister. Hur ska folk kunna lita på att man är saklig när det gäller de medicinska verkningarna när man uttrycker sig så slarvigt?
Hur är det då med verkan på ögonen? P.H. Canter och E. Ernst (Survey of ophthalmology vol. 49, nummer 1, 2004, pp. 38-50) gick för några år sedan igenom 30 olika undersökningar som handlade om huruvida blåbärspreparat förbättrade skymningsseendet eller inte. Bara 5 uppfyllde vedertagna krav. Av dessa visade 4 ingen verkan på skymningsseendet. Den femte undersökningen visade en positiv verkan. Det avvikande utfallet har antagligen att göra med att inte alla blåbär är lika, och inte heller alla människor. I en omfattande finsk undersökning fann man att totalmängden anthocyaniner i allmänhet var lägst i södra Finland. Men det var också stora variationer mellan olika populationer i fråga om proportionerna mellan olika slags anthocyaniner, så man kan inte utan vidare gissa sig till var de nyttigaste blåbären växer. Något underlag för det påstående som finns i marknadsföringen av hälsopillren, att de nyttigaste blåbären skulle växa just i Sverige, har jag inte hittat.
I en studie som, såvitt jag kan bedöma, har utförts enligt konstens alla regler av (Jonghyun Lee och medarbetare på närsynta patienter fann man att antocyaniner från druvor har en positiv effekt på mörkerseendet.
Det cirkulerar en liten elak historia om blåbärs verkan på ögonen, som jag nämner för jag tycker att den är rolig, inte för att jag tror på den. Brittiska flygare spred under andra världkriget ut en historia om att deras syn förbättrades av att de åt blåbär. Men detta var desinformation för att vilseleda tyskarna. I själva verket skulle enligt denna skröna deras alltmer lyckade flygoperationer ha berott på den nyuppfunna radarn. Lustigt nog vågar man fortfarande i hälsomedelsreklamen hänvisa till R.A.F.-flygarnas berättelser om blåbärens undergörande verkan.
För att undvika missförstånd: Jag vill inte göra gällande att blåbär inte skulle vara nyttiga, och jag tycker att det är en skam att vi så lite utnyttjar bären i vårt land.
-
Återuppväckt efter 30 miljoner år
Tänk dig att en ettåring rycker bort smådelar ur din elektroniska väckarklocka. Har du tur kanske klockan fungerar en kort tid, men sannolikheten att klockan ska gå sönder ökar med varje ryck. Om ettåringen får tid på sig lär klockan vara ganska demolerad efter ett tag, eller hur?
Rådande teorier om gener som slutar fungera (Dollo's lag) bygger på samma idéer. När genen inte längre fungerar kan den inte utsättas för naturligt urval. Nya mutationer kan förändra DNA sekvensen utan att det har någon betydelse. Efter en tid verkar det osannolikt att genen någonsin kan bli funktionsduglig igen eftersom den har "muterat sönder". Ett exempel är den trasiga gen vi människor har som borde syntetisera vitamin C åt oss. Den blev avstängd för 65 miljoner år sedan och blir bara mer värdelös med tiden. Måste det vara så?
I en artikel i PLoS Genetics menar författarna att de hittat bevis för en gen som från att ha tappat sin funktion återfått funktionen efter 30 miljoner år. Två händelser som tagna ur en genetisk science fiction novell har gjort det möjligt: Först krossad av en rörlig sekvens, sedan återuppväckt från de döda av ett retrovirus! Genen med turbyxorna kallas för IRGM.
Så här menar författarna att det gick till: För 50 miljoner år sedan förstörde Alu (en rörlig genetisk sekvens) genens funktion. De här rörliga sekvenserna är riktiga fulingar och har förstört gener förut, något som de säkert kommer att fortsätta med. Alu utgör redan idag ungefär fem procent av ditt genom.
En annan sorts genetiska lurifaxar som gömmer sig i vårt genom kallas för endogena retrovirus. En gång i tiden var de virus som spred sig mellan värddjur, men när deras arvsmassa placerades i värddjurets könsceller så följde de med i värddjurets, i det här fallet vår, vanliga förökning. De är en del av vårt genom nu, tillsammans med Alu.
Hos oss människor och våra närmaste släktingar verkar genen IRGMs funktion vara återställd av ett endogent retrovirus för 20 miljoner år sedan. Det är fortfarande inte helt tvärsäkert att genen är funktionsduglig hos människor, men mycket talar för det. Vissa genvarianter är associerade med en sällsynt sjukdom hos människor (Crohns sjukdom). Genen producerar en budbärarmolekyl (mRNA) som författarna fångat upp. I början av genens DNA sekvens finns resterna av det endogena retrovirusets sekvens. Rester som kallstartade en gen som troligen varit "död" i 30 miljoner år. Vem har sagt att alla virus är skadliga?
|
